Min historia

“Om tjuvåkare kan få böter, varför kan inte snattare få det?”

Resenärer på Roslagsbanan får böta om de inte har biljett men snattare får inte bötfällas

Frågan är enkel, men komplicerad rent juridiskt, för det handlar om olika delar i lagstiftningen. Samtidigt finns det hopp, för även detta glapp jobbar man för att täppa till inom handeln.

Det var handlare Tommy Norborg, på Ica Nära Aspudden, som uppmärksammade Livsviktigt om att resande med Roslagsbanan kunde få böter på 1.500 kronor plus betala färdbiljetten om resenären underlåtit (glömt eller struntat i) att registrera/betala resan innan man klivit på tåget.

– Jag tänkte på en gång varför något liknande inte kunde gälla för dem som kommer och snattar i vår butik? Sen har vi dem som får parkeringsböter också. Jag vet att det är skillnader i lagstiftning men varför kan vi inte ha en civilrättslig lagstiftning för snatterier? Det skulle underlätta jättemycket, säger han.

Det hela lät vettigt och Livsviktigt lät frågan gå vidare till Per Geijer, säkerhetschef på Svensk Handel.

Kollar lagstiftningen

– Vi håller faktiskt på att undersöka just den här problematiken just nu. Och vi ser gärna att vi kommer fram till en gynnsam lösning för handlarna. Men jag vill framhållla att det rör sig om två skilda saker.

– När du kliver på Roslagsbanan, eller parkerar någonstans, så har du formellt gått med på ett avtal att betala en avgift, en så kallad kontrollavgift. Detta är inte fallet när du går in i en butik och bara tar varor utan att betala. Därför hamnar stölder under brottsbalken i lagstiftningen och de andra exemplen anses som ordningsbot i den civilrättsliga lagstiftningen. Så ser det ut idag men vi tittar på om vi kan ändra på det.

Moment 22

Idag är det så att om man tar en snattare i butiken kan det råda under begreppet envarsgripande och då gäller straffrätten och går vidare till domstol (i bästa fall).

– Nu har vi diskuterat om det kan utdelas en vanlig ordningsbot istället men hittills hamnar man i ett moment 22. Om man skapar en lagstiftning med möjligheten till ordningsbot kan man inte utöva ett envarsgripande eftersom det hör till till den straffrättsliga delen i brottsbalken.

Men branschen – Svensk Handel i synnerhet – tittar ändå på om det finns möjligheter att ändra på lagstiftningen.

Case med dåligt resultat

– Vi har gjort ett case för att undersöka utfallet i verkligheten men det föll inte väl ut, kanske beroende på att det var fel ställe att göra försöket på. Det vi fallerade på, var bland annat att inte kunna fastställa identitet på gärningsmännen och då går det inte att utföra en ordningsbot.

Klampning en ljusning

Samtidigt ser Per Geijer en ljusning i problematiken.

– Det har ju hänt förr att man kunnat justera lagstiftningen så att den bättre passar verkligheten och ett sådant exempel är klampning av bilar. Det lyder under brottsbalken men man såg också att det fanns ett element av miljöbrott när bilar måste klampas och föras bort. Miljöbrott har högre prioritet av lagstiftarna och på det viset löstes problemet, säger han.

Text: Marie Hallencreutz

Har du en egen historia?

BERÄTTA HÄR